My life as a swede

Men tjeeena! Det var ett tag sedan va? Nu har jag varit hemma i lilla mellbystrand i 2 veckor redan. Helt sjukt.
Har fått önskemål att blogga lite nu när jag kommit hem;) vet inte om det kommer hålla.. Men här är ett inlägg iaf :D
 
Dagen jag kom hem var jag väldigt känslosam haha. Dels så var jag så himla trött för att jag vart sjuk. Var verkligen så trött man kan bli (utan någon energi då alltså). Under hela min flygresa hem på 12-14 timmar (minns inte hur lång tid det tog) så åt jag endast två små kex. Något annat lyckades jag inte få i mig :( sen så mådde jag nog lite illa just för att min mage var helt tom efter två dagar utan mat.. Men jag överlevde och min första lunch i Sverige och efter min sjukdom blev sushi :D YUM.
Men tillbaka lite i tiden. När jag kom fram med flyget och blev upphämtad så började jag gråta jättemycket när jag väl såg Micca och pappa där på flygplatsen. Trodde jag skulle falla ihop ett tag efter att ha dragit på de tunga väskorna så jag blev bara så lättad och lycklig. Sen lugnade jag ner mig lite och tog in allt:) en av de första sakerna jag tänkte på var att alla bilar var små. Men det var dem ju inte, de var bara normalstora haha.
 
Ni kanske undrar vad jag hittar på om dagarna nu förtiden:) svaret på den frågan är: inte ett skit. Typ iallafall. Jag har ju inget jobb. Så jag har mest träffat och umgåtts med familj och vänner nu. Försökt njuta av livet i Sverige haha. Vi får se vad som händer i mitt liv. Jag är lika nyfiken som ni är... Jag hoppas jag överlever tills sommaren i värsta fall (då vet jag åtminstone att jag har jobb). 
 
Just den här veckan har jag varit lite hundvakt. Eller aa.. Det är ju vår hund haha. Men jag har fått ta hand om pirat extra mycket för att mamma och pappa åkt på skidsemester i en vecka. Så jag har fått gå väldigt många promenader. Bra antar jag. Och så har jag och lille pirri bara haft det trevligt helt enkelt :D
Här har ni sötisen <3
 
Det har alltså varit väldigt jobbigt att komma hem samtidigt som jag känt en lättnad av att äntligen vara hemma igen. Saknar ändå mina dagliga rutiner jag hade i USA och speciellt att prata engelska. Känns astråkigt att prata svenska haha men så är det i Sverige antar jag ;) än är jag inte deprimerad, hoppas jag inte blir det heller!
 
PUSS PÅ ER
 

Ge mig lite kärlek

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0