alexandramemories.blogg.se

Har segat hela dagen och även skypat lite med Linn :)
Men just nu sitter jag och filosoferar... Tänk att jag faktiskt är här nu, efter allt som skulle fixas innan.
Jag kommer ihåg när jag började tänka att jag ville bli au pair och behövde få erfarenhet eftersom man måste ha 200 timmar som någon kan bekräfta. Hade sån ångest över att det skulle ta så lång tid men tillslut tog jag tag i det och praktiserade på ett dagis. De var så himla söta och snälla där, och har fortfarande lite kontakt med dem vilket är jättekul:) Att de faktiskt bryr sig om mig och är nyfikna på hur det går.
Något annat jag hade ångest över innan ansökan var klar var att man var tvungen att ha bilder när man är med barn. Man får oftast inte lov att ta bilder så på andras barn, men som tur var så var ju detta ett privat dagis så det gick att ordna. Så även det löste sig.
Ansökan skickades alltså in och familjer kunde börja höra av sig. När jag väl bestämde mig för att denna familjen var den rätta så skulle ännu mer "pappers arbete" göras vilket gav mig ångest ännu en gång.
Var tvungen att göra en dum hälsoundersökning som strulade jättemycket. Var tvungen att göra ett tbc test men tydligen kunde de inte göra det på min läkarstation... De är lite förvirrade där om man säger så.... Fick panik och blev på riktigt rädd att jag inte skulle kunna åka för att jag inte kunde göra detta testet i tid haha. Men även det löste sig!
Åkte till Stockholm och tillbaka bara för att gå till amerikanske ambassaden vilket inte tog mer än 1 timme.

Allt som händer innan man åker iväg känns väldigt jobbigt. Men tänk att jag faktiskt är här nu. Först när jag varit här i mer än fem veckor börjar jag fatta hur coolt det är. Det var det här jag ville göra och nu gör jag det! Jag är faktiskt i USA och kommer förhoppningsvis upptäcka massa nya saker, se platser, äta ny mat ;) och glass...

Allt krångel innan jag åkte... Måste säga att det var värt det!